De senaste månaderna har flyktingkrisen och klimatförhandlingarna gjort det tydligt att mänskligheten står inför nya stora utmaningar. Samtidigt rullar vardagen på som vanligt, business as usual. Men är verkligen vardagen och utmaningarna så frikopplade från varandra? Hur är det till exempel med ett så vanligt begrepp som ”medarbetarskap”?

Ordet ”medarbetarskap” är ett av de mest populära begreppen i konsultbranschen för tillfället. Det är värt att notera att ordet ”medarbetare” länge har varit väldigt populärt inom Svenska kyrkan. Kanske beror det på att ordet i vår kyrkliga förståelse ligger så nära ordet ”medskapare”. I en av nattvardsbönerna i 1986 års kyrkohandbok ber vi: ”Välsignad är du, alltings ursprung och mål, du som är som en fader och en moder för oss. Du har kallat oss att vara dina medarbetare.”

Begreppet ”medarbetare” började användas i det svenska arbetslivet förhållandevis sent. Det har troligen vuxit fram ur tankegods från det tidiga 1980-talet. När man försökte hitta organisatoriska vägar att möta kraven på ”marknadsanpassning”, ”kunden i fokus” och ”service” blev det uppenbart att det inte fungerade något vidare om inte de anställda började engagera sig. Så anställd + commitment = medarbetare. Kanske är det inte så konstigt att ordet ”medarbetare” dyker upp i en av våra nattvardsböner från 1980-talet.

I vår kyrkliga kontext blir det tydligt att ordet ”medarbetare” rymmer både dimensionen av att vara ”anställd” och att ha det engagemang som kommer ur commitment, ett ”kall”. I att vara ”anställd” finns en nykter och professionell distans till arbetet och de ömsesidiga rättigheter och skyldigheter som följer av ett anställningsförhållande. Men blir det för mycket av distansen riskerar vi att också distansera oss från kärnan i det vi gör och är som kyrka.

I ett ”kall” kan vi finna omtanken, värmen och engagemanget som kommer av att vi med mycket mindre distans brinner för något och drivs av en inre motivation som bär också när arbetet blir svårhanterligt. Men om kallelsetanken får ta över för mycket får vi svårt att fungera tillsammans med andra och vi riskerar att bli helt distanslösa. Det konstruktiva medarbetarskapet hittar vi när att vara ”anställd” kan fungera i balans med ”kallet”.

I kyrkan har vi kvar det ursprungliga sättet att tänka kring medarbetarskap och dessutom har vi förankrat begreppet i vår egen begreppsvärld och knutit vår teologi och människosyn till det.

I dag är medarbetarskap i ropet igen. Det handlar om effektivitet. I företagsvärlden är det inte Gud vi förväntas vara medarbetare med. I företagsvärlden är det ekonomin och effektiviteten som är våra yttersta mål. Där finns en mer kugghjulsorienterad människosyn som vi riskerar att få på köpet när vårt commitment främst antas gälla aktieägarnas vinstmaximering.

Företagsvärlden vet så väl att vi arbetar mycket bättre om vi bärs av en inre motivation till det vi gör. Både chefer och underställda pressas i dag allt hårdare och förväntas klara allt mer på samma tid. Går det att hitta ytterligare drivkrafter som kan höja produktiviteten ännu något snäpp, så ska vi naturligtvis pressa oss dit. Att sjukskrivningarna ökar och den psykiska ohälsan accelererar behöver vi inte tänka på när det är något så till synes trevligt och oskuldsfullt som medarbetarskap som föreslås.

Som medarbetarskapet hanteras i många organisationer i dag resulterar det i en hård detaljstyrning av arbetsuppgifterna och att man förväntas hålla sig strikt inom sina professionsgränser.

I Svenska kyrkan har vi en tradition av att i ett arbetslag kunna arbeta i förtroende för varandra och våga gå utanför professionsgränserna för att hjälpa varandra nå det gemensamma målet. Det här tillitsfulla arbetssättet är fortfarande tydligt i många små församlingar med få anställda där man helt enkelt är tvungen att hjälpa varandra för att få verksamheten att gå ihop.

I dagens stora församlingar är riskerna överhängande att man köper in konsulter och system som oreflekterat tar in modeller från näringslivet i vår idéburna kontext. Men vad gör det med oss när vi arbetar med modeller och system som bygger på en annan människosyn och en annan grundtanke om verksamheten?

När vi i kyrkan vill utveckla medarbetarskapet är det oerhört viktigt att känna till att alla inte menar samma sak med ordet. Risken finns att vi frågar efter andras modeller när vi i själva verket borde dela med oss av vår egen. Den människosyn och de värderingar vi till vardags bygger in i våra organisationer påverkar oss och hur vi förhåller oss till klimatfrågan, flyktingkrisen och andra samhällsutmaningar. Tänk om det inte är vi som behöver lära. Tänk om det är vi som har något att lära ut!

Niklas Lång
teamutvecklare, präst och rådgivare

Kjell Lindström
organisationsteoretiker, föreläsare och trendspanare